Något jag verkligen har lärt mig genom livet är att man aldrig ska springa efter någon som har valt bort dig.
Jag var förut tillsammans med en kille som krävde att jag skulle springa efter hans föräldrar och syskon oavsett hur de än behandlade mig. Han mamma kunde totalt ignorera mig och kunde inte ens svara när jag talade till henne. Då blev min pojkvän sur på mig i stället. Han kunde vräka ur sig saker som “Min mamma säger att du aldrig talar till henne”. Jag vet inte varför han kunde säga sådana saker. Allt för att jag hela tiden skulle tro att det var mig det var fel på. Han och hans familj var ju perfekta hur nu människor ens kan vara perfekta på heltid?
Han hade två bröder och de var ej homosexuella utan var gifta med varsin kvinna. Dessa kvinnor vände mig ryggen direkt utan att ens lära känna mig. Även detta tog min pojkvän ut på mig och sa att jag alltid var ett problem. Jag ifrågasatte inte ens varför dessa människor frös ut mig ändå var min dåvarande pojkvän på mig och trycke psykisk ned mig hela tiden.
Allt detta gjorde att jag aldrig riktig kände mig sedd och respekterad. Jag började dejta en annan person som verkligen uppvaktade mig i stället. Detta sårade min dåvarande pojkvän väldigt mycket och han kunde förstå vad problemet var. För honom var det ju normalt att trycka ned mig för andras räkning. Jag tror inte ens att hans föräldrar och sykon ens brydde sig om han drev häxjakt på mig eller inte. För dem betydde jag ingenting men enligt min dåvarande pojkvän betydde varje gest och rörelse liv och död. Hur kunde han ens kväva mig psykisk så mycket för andras behov? De brydde sig inte ett dyft om det. Om jag nu var så oviktig att de inte ens hade respekt för mig skulle de bry sig om han kvävde mig? Jag vet inte varför min dåvarande pojkvän var så konstig av sig. Än i dag har vi kontakt med vi har ingen relation längre för all hans beteende var så avtändande.
Jag har i dag en helt ny relation med någon jag ställer krav på. Det är på lika villkor och jag har inte ens intresse att komma min nuvarande pojkväns familj nära. De är hans familj inte min familj han får stå dem nära mig ska han helt låta vara i fred.
Jag tar nu bättre hand om mig själv och mitt psyke
Jag har blivit mer mån om mig själv och unnar mig en egen hängmattestånd och ligga i. Den lånar jag inte ens ut till någon för den är bara min. Om någon vill låna den måste de ge mig något tillbaka. Jag har insett att alla relationer är ge och ta. Jag vill inte ha någon mer relation i mitt liv där jag ska vara den eviga givaren som om jag inte har något värde. Ska de låna min hängmatta får de antingen hyra den för en summa pengar eller så får de hjälpa mig på något annat sätt. Aldrig mer ska jag ens ge bort något eller låna ut något utan att få något tillbaka i gengäld.